sandriill

Hur svårt är det att gå vidare? Jag förstår inte.
Jag tänker på den där blicken och känner känslan av att vi sa hejdå.
Den känslan fräter fortarande. Det gör så jävla ont.
Varje gång jag tänker på det, rinner en tår ner för min kind.
Jag kommer till och med ihåg hur jag fick reda på det.
Vi skulle gå in och pröva ett par byxor.
Sen frågade jag om du skulle sluta,
 den blicken du gav mig då var hemsk.
Du sa ingenting. Jag förstog ingenting.
Jag försökte förstå när vi satt och åt  glass.
Eller ni åt, jag ville inte ha glass längre.
Efter det var det inte bra längre.
Efter det irreterade vi oss på varandra.
Du stötte ifrån mig.  Jag försökte få dig att må bra.
Till slut. Efter mycket om och men,
kunde vi skratta och ha det kul.
Men sista veckan.
Den var så jävla sjuuuukt bra.
På söndgen så var vi ute och gick.
Badade. Jag slog upp foten.
Sen hade jag dig på axlarna. :')
På måndagen, solade vi först.
Sen hade vi vattenkrig. Eller jag hade nog vattenkrig med dig. :')
Vi drog och köpte kebabrulle och din rulle var trasig.
Gjorde Kladdkaka. Men den brände vi.  :')
Vi gick och hyrde film och kollae på Wallander, som jag tjatat så mycket om. :')
Satt ute och snackade. Var ute och gick.
Kollade på film. Och där somnade jag.
Jag kommer ihåg allting utan och innan.
Onsdagen var den värst dagen i mitt liv.
Jag lämnade min mössa. ;)
Nej, Jag skojade. Det var en vän som försvann ur min åsyn.
Du lovade, sånt som du inte ska göra.
Att vi skulle ses i sommar.
Jag hoppas för allt i världen att vi kommer ses.
<3
Jag hoppas det här hjäpte mig.
Jag hoppas jag får ett svar snat.
Jag hoppas du kommer ha det bra.
Jag hoppas du har det bra hemma.
<3