sandriill

Det var idag jag förstog.
Tårarna bara forsade ner.
Det var otroligt.
Men jag vet inte om det är glädje tårar,
eller om det är sorg.
Men det känns ändå som en lättnad.
Nu har jag förstått.
Jag förstog att ni inte kommer tillbaka.
Jag förstog att ni finns där även fast jag inte ser er.
Men vilken konstig känsla jag fick i kroppen.
Det var länge sen jag kände såhär.
Tror det kallas glädje.
Missförstå mig inte.
Men tror jag klarar mig utn er nu.
Jag har ju så många flernt omkring mig.
Tro inte att jag saknar er för det gör jag,
Men jag måste gå vidare.
Ingenting blir bättre av att jag går runt och grämer mig.
Absolut ingenting.

Hallåååå, Jag har en sak att berätta,
DU får inte säga något till någon.
LOVA! Lova!
Ingen annan får veta.
Okej bra. Då ltar jag på dig.
Jag är kär va faan. <3