sandriill

Nu sitter man här igen och vill bara försvinna från allting.
Bara i tre minuter skulle vara så sköönt.
Jag känner mig så jävla tråkig och förstörd.
Vill inte göra någonting. Jag är inte gamla Sandra längre.
Gamla Sandraa skulle vara iskall och bara skita i det och låta er slåå men inte röra en min.
Men det går inte längre. Jag har blivit känslosam. URK!
Låter som en svartrockare och det vill jag inte men det är ju så det är.

Var ni tvugna att se hur jag mådde.
Om ni inte hade sett något hade jag sluppit det här.
Men neeeeeej! Fast igentligen ska jag kanske inte kasta skiten på er.
För om ni inte hade sett något så kanske det hade blivit värre?
Det kan jag inte veta och jag vill nog inte veta nu när jag väl tänker efter.
Jag har blivit en Annie som sitter och tänker alldeles för mycket. FAAAN!
Jag vill inte tänka så mycket och bara låta det rulla på och se vad som händer.
Nu vill jag göra så att allting går åt rätt håll och inte bara låta det bli som det blir.
Sen i torsdags har jag varit helt jävla down.
FAAAN!
Nu ska jag komma iväg en stund iallafall och slippa allting här hemma.
Jag ska slippa allt som har med det här att göra.
Och det ska bli grymt jävlaa skööönt!
Ska bara ligga och ta det lugnt och sitta och svulla chips och godis.
Bara koppla bort. Dra ur sladden ett tag och inte tänka på någonting.

Ha det bra! Vi seees eller något!

Tack Jennifer. <3